Etiketter
På lördag morgon tog vi sovmorgon. Flyget skulle inte lyfta förrän halv två så det fanns ingen mening att stressa. Frukosten på Park Inn var godkänd och den sista frukostbuffé i vår smak som vi skulle få hela denna resa. Men intet ont anande klagade vi på kaffet, på bristen på grönsaker och juicen som smakade saft.
Vi gick till metron i god tid och tänkte oss att vara på flygplatsen tre timmar innan flygets avgångstid. Men det visade sig att det var väldigt onödigt. Finnair öppnar inte sina incheckningsdiskar på Kastrup förrän två timmar innan avgång. Kastrup utanför spärrarna är inget vidare kul ställe. Vi passade på att checka in via automat flera gånger i hopp om att få ut bagagetaggar så vi kunde göra ett snabbt och smidigt bagagedrop, men det gick inte heller före två timmar innan avgång. Vi var lite rädda att personalen skulle bli arga på oss men de var väldigt förstående när vi väl fick checka in vårt bagage manuellt.
Vi flöt igenom spärrarna utan problem och kunde i lugn och ro äta lunch innan vi begav oss mot utgången. Första flyget vi skulle med tog oss bara till Helsingfors och var ett litet skutt på en och en halv timme där vi nog skulle ha kunnat se våra hemtrakter om det inte varit molnigt. Planet var för spänningens skull utrustat med nos- och bukkamera så vi kunde se hur vi närmade oss marken inför landningen. En liten flygrädsla bor det fortfarande inom mig.
Tror det var en sådan här kärra på den korta turen.
I Helsingfors hade vi inte tid med mycket annat än passkontroll och en snabbkoll i butikerna. Men passkontrollen var en ny upplevelse. Den var automatisk om man hade nya sortens pass med biometrisk information. Man lade passet på en scanner. Gick in i en fålla. En kamera lästa av ens ansikte. Och så blev man utsläppt på andra sidan.
Passet ska ha den här symbolen för att kunna användas i den automatiska kontrollen.
Det var lite roligt när vi stod i den låååånga kön till passkontrollen och en person gick runt och kollade folks pass och sa åt dem som hade e-pass att ställa sig i en kortare kö. Den utav oss som inte hade nytt pass fick repliken: “Gammalt” och en gest att han fick stå kvar i kön.
Planet mot Shanghai var ytterligare en Airbus med egen tv till alla passagerare. Man kunde se på film, spela spel, se på tv-program och lyssna på radio eller bara se planets färd på en karta. Tyvärr var ljudet så dåligt att det antingen var för högt och skränigt för att det skulle vara bekvämt för öronen eller för lågt så att man inte hörde vad som sas. Efter något enstaka avsnitt av The big bang theory gav jag upp och ägnade min tid åt att läsa och lyssna på musik istället. Någon stans på vägen blev det söndag. Så resten får vänta till en annan dag.
